Fullt ansvar

Internet har minskat avstånden och med dagens kommunikation kan man snabbt hitta personer som har liknande intressen eller värderingar. I var mans hand finns en enorm databas och en otroligt kraftfull kommunikationskanal.

I mitten av 90-talet skrev jag ett svar på en insändare som publicerades i tidningen ett par dagar senare. Tidningen hade publicerat en insändare från en Taifare som rentav spottade ner på mitt kära hockeylag. Jag satte mig ner under ett par timmar och skrev ner ett svar som väckte debatt. På den tiden var jag anonym men diskussionsformen var trots allt modererad under tidningens ansvar.

Nuförtiden kan man starta upp en hemsida, blogg, twitter eller facebook inom ett par minuter. Det skrivna ordet kan publiceras inom ett par sekunder. Dina åsikter, reflektioner, frågemål eller krav kan nå ut till en bred massa i ett ögonblick. På rätt sätt är det här ett enormt effektivt arbetsredskap. I fel händer kan det skapa onödiga motsättningar eller negativ publicitet för andra parter.

Ju mer tiden går desto lättare blir det att kontrollera sina känslor (mognad?) men ibland sticker man ut hakan trots att man vet att det kommer väcka debatt. I samband med Simon Skoogs övergång till Olofström blev jag mäktigt besviken och jag skrev följande impulsiva artikel.

"Alldeles nyss kom pressreleasen på Olofströms hemsida. Simon Skoog är klar för Olofströms IK. Imorgon möter Mörrum just Olofström och tillfället kunde knappast bli mycket sämre.

I en tidigare artikel i Sydöstran sa Simon följande ord:

"- Jag har Mörrum att tacka för så mycket. I nuläget vill jag spela i någon högre serie, men jag är övertygad om att jag kommer att avsluta min aktiva karriär i Mörrum.
- Jag älskar den föreningen och vill ge tillbaka så mycket jag kan."

Imorgon möter Mörrum just Olofström och Simon Skoog är klar för sin debut. Sensationellt! Vidrigt! Orden är många, men just nu finns bara ett på mina läppar - Judas!"

Redan dagen efter ångrade jag att artikeln blev alldeles för hård. Jag hade reagerat alldeles för impulsivt och med mer kött på benen så var det lättare att förstå individen Simon Skoogs beslut. I egenskap som supporter var jag fortfarande besviken och bitter över att han valde en rival, och det är jag fortfarande, men jag bad Simon Skoog om ursäkt för att jag hade passerat gränsen. Det var väldigt onödigt att spä på ytterligare i ett väldigt hett ämne. Kort sagt så var det mitt ansvar att se till att artikeln inte var en bidragande effekt till att det skulle uppstå onödiga bråk däruppe i Olofström.

Därför skriver jag nu det här inlägget. Mitt råd är följande: Tänk på att ni i egenskap som skribent har fullt ansvar för det ni skriver! Nuförtiden finns det ingen tidnings-redaktion som kontrollerar om dina åsikter inte är trovärdiga eller för magstarkta.