Tigern dödade laxen

Efter kvällens 1-8 förlust mot Tingsryd så kan man bara konstatera att det var de grönvita som ville vinna och att de blev aldrig mätta. Jag har inte sett ett så komplett lag sedan Mörrum befann sig i allsvenskan och jag är övertygad om att Taif kommer att ta klivet upp den här säsongen.

Anders Åkesson var inte kvällens lirare men han är grundbulten i Tingsryds lagbygge. Jag kom på mig flera gånger beundra den rutinerade tigerns placering, puckhantering och styrka. Lika imponerad blev jag av att se glimtar av Christian Jacobssons storhet. Öppnande passningar på bladet, råstyrka och smarthet.

Eller backarna för den delen. Två Mörrums forwards tar full fart och kliver in först i pucken vid sargen, men det var Tingsryds Christoffer From-Björk som fullkomligt åt upp de båda laxarna och klev ut med pucken hur enkelt som helst.

Stark, Bankelius, Hansson, Hilding och Laudius... Ja, man fick sannerligen nypa sig i armen när de här grabbarna satte igång sin jakt. Tigerögonen lyste i den grönvita dressen medans laxarna såg rentav rädda ut. Trots att jag hade höga förväntningar på de här lirarna så är jag ändå mäkta imponerad av deras insats ikväll, och då är det framför allt deras styrka som förvånar mig.

Själv vill jag direkt såga Mörrums tränarna som låter Johan Seydlitz spela center mellan David Nilsson och Joakim Svärdh. Han såg helt förlorad ut och visste inte vart han skulle ta vägen, men det mest brutala var att han inte kompenserade det här med en stor vilja utan enbart såg tafatt ut. Man såg hur frustrationen lyste i David Nilssons ögon. Tolvan försökte men han behöver någon som driver upp pucken och ger honom de där passningarna så att han kan dra iväg eller nypa till på.

Avsaknaden av drivkraften Andreas Svensson var enorm. Hans tjurighet och vinnarskalle hade behövts ikväll.

Bäst ikväll var Mörrumskeepern Karl-Petter Pettersson som stod för ett par fantastiska räddningar. Faktum är att den unge målvakten räddade kvar Mörrum i matchen under halva matchen mot ett övermäktigt motstånd. 1-2 efter halva matchen beror endast på Karl-Petters insats, för det kunde lika gärna ha varit 1-5 när Mörrum stod redan på hälarna.

Martin Nilsson var den ende spelaren i Mörrum som lyste av självförtroende och säkerhet ikväll. Jag tycker att han gjorde en fantastiskt bra match. Rätt placerad, hög intensitet, stor pondus och bra passningar.

Vid ett av målen bakåt vågade Joachim Eriksson inte kliva fram och gå på kropp när Taifaren klev in över blålinjen, istället vet jag inte vad det blev, men Eriksson gled iaf undan och motståndaren fick fri lejd.

När jag såg laguppställningen mot Kungälv så funderade jag redan då över kompositionen av laget. För mig känns det väldigt konstigt att man placerar Bladström, Berg och Sunna i samma kedja. Det blir en mycket märklig soppa av det där.

En spelare som spelar med klubbemblemet på sitt hjärta med sin frenetiska skridskoåkning och fysiska spelstil är Simon Hansson. Ofattbart att man inte slänger in en sådan drivkraft bland de tama veteranerna.

Kim Sunna fick ett skitmål, men det kan vara bra för självförtroendet.

Ellebo och Hedman tillsammans är inte heller någon bra mix och de var direkt usla i kvällens match!

Avslutningsvis.. Tingsrydsklacken kör sin 20 Raka ramsa.. Själv tycker jag den är pinsam.