Laxarna vände och vann

(foto: Kiske)

Ikväll jagade Mörrum revansch efter den gedigna insatsen borta i Telenor Arena, men det såg allt annat bra ut i inledningen av första perioden. Gästande Karlskrona körde över ett förvirrat hemmalag och tog snabbt ledningen med 2-0. Hela Jössarinken suckade uppgivet. Allt tydde på ännu en förlust mot Karlskrona, men goiset gav aldrig upp och denna afton fick man äntligen utdelning för allt hårt slit! Mörrum vände på matchen och vann med 4-2.

I inledningen av första perioden var det spel mot ett mål. Karlskronas väloljade lagmaskin lyste av självförtroende och de hade ett imponerande stöd av sina tillresta supportrar. När John Dahlgren framför kassen finurligt styrde in en puck och Karlskrona tog ledningen med 0-1 efter endast fem minuter, så spred det sig en väldigt negativ oroskänsla. Var det här början på ett ras? (i förra matchen förlorade man ju mot Västervik med 8-2)

Tre minuter senare slank ytterligare en puck in bakom en skymd Peter Johansson och läget var än värre. Motståndarna trummade på och goiset såg ut som yra höns! Trean låg i luften och jag längtade efter en timeout från Mörrums-båset, den uteblev till min förtvivlan, men på något sätt lyckades Mörrum ändå skapa ett litet momentum och tillslut även en chans i Powerplay.

Mörrums förstakedja med Niemi-Contois-Keegan kom ingenstans under sitt försök, men sen klev Axman-Molin-O.Svensson in och levererade. Axman ställde sig framför Timo Leiononen, kort därefter fick han sällskap av ännu en goisare, man tog ett avslut och på returen krigade allas vår Laxman in pucken (assist: Green, O.Svensson). Jössarinken bröt ut i jubel! Ett litet hopp var tänt!

Fem minuter in i andra perioden var det fyra förvirrade forwards som klev in på isen för att ta en tekning i den offensiva zonen. Det var dags för spel i numerärt överläge (4mot3) och spelarna hade problem med hur de skulle ställa upp sig inför tekningen. Det såg komiskt ut när man såg blicken i Marcus Niemi´s ansikte när han tittade in mot båset och anade hur han tänkte: -Ska jag stå här på blålinjen och vara "sisteman"? 

Marcus Niemi blev kvar på "backplatsen", Keegan hittade tillslut sin plats till vänster, Contois klev ut till höger och Molin tog hand om tekningen - fast det är ett under att domaren inte körde igång spelet. Hursomhelst så var det en vågad och smart satsning av Tommi Hämäläinen och Fredrik Berglind som den här gången även gav frukt! Pucken gick nämligen som på ett snöre och Linus Molin tryckte in kvitteringen (assist: Contois, Niemi). Ett riktigt läckert hockeymål!

Vågen började tippa över i favör för hemmalaget och de tillresta supportrarna blev allt tystare medans hemmapubliken vaknade till liv. Mörrum tog över matchen allt mer när respekten och nervositeten var bortblåst, men utgången var dock fortfarande väldigt oviss.

Avgörandet kom sju minuter in i tredje perioden. Keegan Dansereau bröt(?) klubban när han sköt ett skott i powerplay men pucken slank förvånat in vid stolproten (assist: Contois, Nilsson). Hela sittplatspubliken ställde sig upp och jublade högt. En seger var inom räckhåll!

Karlskrona gav inte upp utan krigade fram massor med chanser och gång efter annan låg det en "lös puck" i slottet omringad av en klump av spelare, och vår målvakt Peter Johansson fick stå för flera avgörande räddningar.

Spiken i kistan kom tolv minuter in i tredje perioden när Karlskrona hade powerplay och frenetiskt jagade en kvittering. Marcus Niemi fick pucken vid "egen blå", kastade av sig all mjölksyra, trampade snabbt iväg mot ett friläge och efter en snabb sidledes-dragning lade han in pucken mellan Leinonens benskydd (assist: Contois). Jag ryser fortfarande bara jag tänker på det! Så härligt och välförtjänt efter allt slit och otur! Äntligen var förlustsviten ett minne blott!

Mörrum vände ett 0-2 underläge och vann med 4-2 i derbyt mot Karlskrona. Tommi Hämäläinen var väldigt aktiv i båset och protesterade hejdvilt mot flera beslut av dagens huvuddomare. Jens Mattson klev in i matchen när Axman satte sig på bänken (skadad efter tacklingen som tog illa?) och han stod för en bra insats. Vår förstakedja med Niemi-Contois-Keegan presterade inte så mycket i 5mot5-spelet, men vad gör det en sådan här afton när de var så effektiva i numerära överlägen? 

Inledningsvis hade 3:e kedjan med Olofsson-Berglund-Seydlitz väldiga problem då man låg väldigt ifrån sina motståndare och såg allmänt passiva ut, men man växte in i matchen och höll "sin nolla". Att vår 3:e kedja spelar 0-0 mot Karlskronas rullande formationer var otroligt betydelsefullt och det är sannerligen en bra prestation. När sen Johan Seydlitz i tredje perioden klev in med auktoritet och fullkomligt dödade ett numerärt underläge (aktiv stress och en svepande klubba), tja, då blir man bara lyrisk.

Kedjan med Axman/Mattson-Molin-O.Svensson räddade goiset kvar i matchen under första perioden. Linus Molin låg bakom båda goisets två första mål denna afton.

Nu har jag inte ens nämnt våra backar, men endast 2 insläppta mål säger väl allt vad jag tycker om deras frenetiska arbete denna afton? Imponerande!

Det är flera faktorer som föll avgörandet den här aftonen men jag vill framför lyfta fram en:

Coachningen (4vs3, Mattson, aktiviteten)

Tommi Hämäläinen visade vilja och energi när han visade känslor och även tog strid med domaren. Härligt att se! Sist men inte minst: Coachningen i 4vs3-överläget! Friskt vågat och det gav resultat!